Nattuggla

Det är ju ett märkligt begrepp ändå - "nattuggla". Det borde räcka med "uggla" egentligen så till vida det inte finns en hel räcka dagugglor också.

Klockan är snart tre och jag går min sista vandring runt de mentala tassemarkerna. Jag kollar vissa bloggar, reviderar fakta. Jag beundrar än en gång bilderna på de två nya pyttemånarna man hittat runt Pluto, som ligger uppe på Hubbleteleskopets sida. Jag drömmer utan att egentligen drömma. Stirrar ut i intet. Tar ett sista, antagligen ohälsosamt, glas vin. Bara för att jag kan.

Jag är ju verkligen som ett barn som inte vill lägga sig. Som om det roliga skulle ta slut då. För alltid.

Jag borde tänka mera som älsklingen som redan sover. Ibland kan jag känna mig svartsjuk på sängen med tanke på vilka läten hon låter när hon smiter under täcket. Hon är som en underbar tigrinna som sträcker på sig och njuter och sedan vilar på ett sätt som är få förunnat. Jag har sett henne somna på ett par sekunder. Andäktigt är det att se. Och ibland oerhört frustrerande.

Min sömn är mera som en gäckande gycklare. Den vill spela på mig och skickar tankar som är ämnade för allt annat än sömn. Är jag inte helt uttröttad kan jag ligga och stirra in i mörkret länge.

Men medan jag skriver det här lugnar sig min andning. Jag har fått skriva lite och jag frammanar hur det kommer att vara när jag kliver in i sovrummet. Hon kommer att grymta till. Jag kommer att omsluta mig av det ljuva täcket, och sedan det som är det absolut mest rogivande av allt.

Hennes doft.
Den får mig att komma till ro.
Som ett barn.

Idag var en bra dag.