Eldorado

Jag flyttade i praktiken hemifrån när jag var fjorton år. Min pappa hade fått ett jobb i Landskrona och familjen skulle flytta efter, alla utom jag. Jag trivdes alldeles för bra i min Västeråsskola för att kunna tänka mig att gå sista året på högstadiet någon annanstans.

Det var ett aber att hitta bostad. Först skulle jag vara inneboende hos en av min mammas mostrar, men efter lite betänketid backade hon gråtande. Hon hade insett att hon inte skulle orka. Efter ett par vändor hittade vi ett rum jag kunde hyra hos en halvprillig nittioårig gammal konstnärinna. Det var i ett kulturhus modell större. Värdinnan bodde på övervåningen och hyrde ut tre stycken rum på nedervåningen till olika vinddrivna existenser. Det var en ny erfarenhet för mig att titt som tätt bli erbjuden en sup av grannen.

Jag tittar på min son som nu är lika gammal och blotta tanken på att han skulle bo själv verkar fullkomligt absurd. Samtidigt var det mitt eget val. Hellre bo på det här bakvända viset än att inte få gå kvar på min älskade Fryxellska skola.

Konstigast var det om natten när jag inte kunde sova och låg och tittade i taket. Då och då kunde jag höra grannen ömsom gråta ömsom sjunga för sig själv. När jag kände mig som mest ensam plockade jag fram min kassettradio och spelade ett av otaliga band med radioprogrammet Eldorado. Programledaren var den legendariske Kjell Alinge. Hans luttrade och samtidigt drömska röst kunde få mig att blockera allt konstigt runt omkring mig. Det var inte bara "the voice" och underfundiga formuleringar som gjorde Eldorado till legend. Det var märkliga ljudexperiment och framförallt musik. Här fick jag lära mig att uppskatta allt från Rupert Hine till Roxy Music, Aretha Franklin till Eva Dahlgren. Det var helt enkelt en sorts radiomagi, ett lugn i varje storm för mig.

Tiden gick och jag slutade nästan helt att lyssna på både Eldorado och radio i största allmänhet. Av en slump var jag häromdagen inne och skrotade på Sveriges Radios sida och vad finner jag då? En hel sida uppbyggd kring det återuppståndna Eldorado, nu som nätradio. Varje fredag 22.30 läggs ett nytt program upp, och de har ett ARKIV plus krönikor skriva av Alinge himself!

Nej, man kanske aldrig kan åka tillbaka i tiden och det kanske inte heller är önskvärt, men det känns som en enorm, jag måste säga, trygghet att man numera alltid kan lyssna på Eldorado, utan att behöva gräva bland gamla förmodligen helt sönderfrätta kassettband.

Man tackar!