Jag vet

Medan solen sakta sjunker utanför fönstret lutar jag mig tillbaka och loggar in på Blogger. Jag har kommit på ännu ett skäl till att blogga. Det får mig att koppla av utan att sega ihop. Jag har lärt mig att avslappning är bättre än anspänning när jag som nu har fastnat i ett problem. Ta ett steg tillbaka. Men jag får inte slappna av för mycket för då blir jag snarare dåsig än utvilad och sedan blir det till att brutalmissbruka koffein för att komma igång igen. Baserat på den erfarenheten har jag också lärt mig att det bästa steget tillbaka är att göra något nästan lika krävande fast annorlunda. Att dra sig ut och springa exempelvis kan vara über.

Att skriva något vad som helst kan fungera lika bra för min förmåga att lösa problem som en omstart rensar tilltrasslade datortrådar. Medan jag formulerar och skriver rasslar de blockerade kugghjulen igång igen. Mentalt skräp rensas bort och vissa saker blir plötsligt lika självklara som det att njuta av solen och plusgraderna efter en lång vinter.

Jag andas lugnt och djupt.
Jag känner värmen.
Jag hör surret av datorn.
Pusselbitarna ligger inte längre kastade.
Bilden stiger fram.
Jag vet.
Det är lika självklart som mitt sneda nöjda leende.