Laserdome och Gnomernas Hämnd
Ibland spelar viljan att vara en ball förälder kast med liten dvärg med förnuftet. Det var väl så det började när vi två vuxna i hushållet på helt eget bevåg föreslog att lördag eftermiddag skulle ägnas åt två pass Laserdome. Både min son samt bonusson älskar det hela och jag hade ett vagt grabbigt minne från när jag började på KTH. Jag var på plus med andra ord. Dottern samt Kvinnan var oskulder men har hela tiden tyckt att konceptet verkat skoj och inbillar jag mig sneglat avundsjukt på det infantila ystra:
"Åh, så skoj det verkar!!! Det måste vi göra ihop alla fem!"
När klockan var fem i start och vi stod hopfösta likt slaktdjur i ett nedsläckt rum och tittade på instruktionsvideon som närmast påminde om säkerhetsditon ombord på flygplan var det inte lika roligt längre för oss två SÅ kallade vuxna. Vi tittade på varandra med uppspärrade ögon och nerhissade förskräckta mungipor samtidigt som vi försökte hyscha det tjugotal små monster som snart skulle in i labyrinten med oss så att vi åtminstone skulle få med oss några vishetens ord från videon:
"Håll här samtidigt som ni trycker in avtryckaren. Sikta så här!" (Om det inte funkar lek "kick the baby" med alla som är mindre än er.)
Västar spändes på och portarna öppnades till det rykande infernot. Alla under femton studsade iväg utropandes segervrål medan Kvinnan och jag lallade likt krabbor på egen hand i vad som verkade vara en evighet (30 sekunder) utan att träffa på någon enda. Vart hade alla tagit vägen? Nu skulle här skjutas småbarn utan pardon! Let's kick the baby!
I efterhand kunde vi konstatera att min fegstrategi att gömma mig bakom ett hörn och sedan plocka laseryngel likt klippor plockar lämlar funkade bättre än Kvinnans som gick ut på att ta fajten till fienden. Hon berättade uppbragd efteråt om hur ett antal gnomer tagit ut alla sina förtryckta förryckta aggressioner mot mamsen (antagligen) genom att omringa henne och bara skjuta skjuta skjuta utan att ge henne en enda chans annan än flyktens att ladda om.
Post-inferno åt vi svettgnuer buffé på kinarestaurang för dubbla kostnaden och halva tillfredställelsen jämfört med McD mittemot. Vi SÅ kallade vuxna är nog dumma i huvudet på riktigt eller bara laserskadade. Vi vill så väl för våra underbara att vi ibland förtar oss en smul. Samtidigt SKA sägas att kidsen verkade tycka att det hela varit just underbart. Fast de hade gärna fortsatt lasra ett dygn till eller så. Var de får energin ifrån är det många industriministrar som borde fnula närmare över.
Hur de visade sin ändock tillfredsställelse? Jo, genom att vara alldeles luverly spaka och trötta. Precis som vi. Jag är nog därtill så laserskadad att jag gärna gör om det. Det var inte helt fel heller på ett sådant där fånigt romantiskt vis att träffa på min sweaty-pie till Kvinna mitt i röken och lasern och ge henne en fet sanslöst fulkoreograferad smällkyss innan vi ödesmättat skiljdes åt för vår fortsatta vandring mot Gnomernas Hämnd.
"Åh, så skoj det verkar!!! Det måste vi göra ihop alla fem!"
När klockan var fem i start och vi stod hopfösta likt slaktdjur i ett nedsläckt rum och tittade på instruktionsvideon som närmast påminde om säkerhetsditon ombord på flygplan var det inte lika roligt längre för oss två SÅ kallade vuxna. Vi tittade på varandra med uppspärrade ögon och nerhissade förskräckta mungipor samtidigt som vi försökte hyscha det tjugotal små monster som snart skulle in i labyrinten med oss så att vi åtminstone skulle få med oss några vishetens ord från videon:
"Håll här samtidigt som ni trycker in avtryckaren. Sikta så här!" (Om det inte funkar lek "kick the baby" med alla som är mindre än er.)
Västar spändes på och portarna öppnades till det rykande infernot. Alla under femton studsade iväg utropandes segervrål medan Kvinnan och jag lallade likt krabbor på egen hand i vad som verkade vara en evighet (30 sekunder) utan att träffa på någon enda. Vart hade alla tagit vägen? Nu skulle här skjutas småbarn utan pardon! Let's kick the baby!
I efterhand kunde vi konstatera att min fegstrategi att gömma mig bakom ett hörn och sedan plocka laseryngel likt klippor plockar lämlar funkade bättre än Kvinnans som gick ut på att ta fajten till fienden. Hon berättade uppbragd efteråt om hur ett antal gnomer tagit ut alla sina förtryckta förryckta aggressioner mot mamsen (antagligen) genom att omringa henne och bara skjuta skjuta skjuta utan att ge henne en enda chans annan än flyktens att ladda om.
Post-inferno åt vi svettgnuer buffé på kinarestaurang för dubbla kostnaden och halva tillfredställelsen jämfört med McD mittemot. Vi SÅ kallade vuxna är nog dumma i huvudet på riktigt eller bara laserskadade. Vi vill så väl för våra underbara att vi ibland förtar oss en smul. Samtidigt SKA sägas att kidsen verkade tycka att det hela varit just underbart. Fast de hade gärna fortsatt lasra ett dygn till eller så. Var de får energin ifrån är det många industriministrar som borde fnula närmare över.
Hur de visade sin ändock tillfredsställelse? Jo, genom att vara alldeles luverly spaka och trötta. Precis som vi. Jag är nog därtill så laserskadad att jag gärna gör om det. Det var inte helt fel heller på ett sådant där fånigt romantiskt vis att träffa på min sweaty-pie till Kvinna mitt i röken och lasern och ge henne en fet sanslöst fulkoreograferad smällkyss innan vi ödesmättat skiljdes åt för vår fortsatta vandring mot Gnomernas Hämnd.
posted by Cynosure at 11:56 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home