Upp

Det gör verkligen inget att det är grått och fuktigt ute. Det gör inget för det betyder att det inte längre är minusgrader. Mina gamla lungor slipper taggtråden och det vete Faen om inte inandningen faktiskt lovar lite doft. Vårdoft.

Det förvånar mig hur snabbt det går när allting lagts i blöt för avisning. Barmarken sover fortfarande men man kan ana en rörelse här och där. Det gröna blodets återkomst. Snart kommer jorden att sträcka på sig.

Jag tittar ut från köket ner på kratern vi faktiskt åstadkom i höstas. Vi slogs mot jord och urberg och knäppa sprängare. Vi bar så att ryggarna skrek. Den grå bomullen drar ihop sig och ger efter. Snart kan jag se var poolen ska göras klar i sommar.

Redan nu ser jag inombords hela amfiteatern klar. Med belysning. Mitt i natten. Nakenbad. Nu när minusgraderna knäckts och luften är full av fukt vågar jag börja drömma igen. Andas igen. Sträcka på mitt loja inre.

Det är dags att vakna nu.