Yoga och sitcom

Morgonen börjar underbart med det som har blivit en av veckans höjdpunkter, yogan. Min bror och jag har anmält oss till en grundkurs och även om jag kan en del sedan förut är det mer än ljuvligt att få utöva yoga under kompetent ledning. Bortsett från asanas (olika rörelser) ägnar vi oss en hel del åt meditationsövningar som mestadels involverar olika sätt att andas på. Under en stund sjunker jag djupt in i mig själv och blir varse varenda liten del av kroppen och hur den känns. I början av ett pass känns min andning som en liten fågels. Den pumpar stressat på som ett litet litet hjärta. Mot slutet är den djup och lugn. Det är som om jag upplevde vaken sömn så avslappnande är det.

Yogan har blivit till navet i min nya "må bättre och gå ner i vikt" giv. Sen är det en extra bonus att göra den tillsammans med min bror. Vi har kommit överens om att ha ett simpass i veckan också från och med nästa vecka. Det rör på sig.

Så morgonen var underbar och därtill solig. Framåt mitten av dan kommer molnen och det numera obligatoriska snöfallet. Jag orkar gudskelov inte bli alltför irriterad. Det är bara så här det är nu. Det är bara att uthärda och hitta det roliga i tillvaron.

Eftermiddagen tillbringas i butiken där vi håller på att göra i ordning inför lördagens signering med Peter Bergting vars serie "The Portent" är något så ovanligt av en svensk som en fantasyserie. Därtill är det en fantasyserie karln har lyckats sälja in till ett amerikanskt förlag vilket är en enorm bedrift i sig. Våra kunders entusiasm har inte låtit vänta på sig. Det var åratal sedan vi sålde så mycket av en tidning. Vi hoppas på att signeringen på lördag blir succé och att "The Portent" säljer fantasyskjortan så att vi får äran att kunna skryta med att vi trodde på Peter redan i början.

I slutet av dagen inträder en känsla av sitcom när vi får oss mailade DN-journalistens text. Jag kan inte låta bli att bli imponerad av att han skrivit klart redan ett dygn efter intervjun. Efter genomläsning är mina ögon stora som en knarkares och Staffan och jag skrattar hysterisk åt... mig. Framförallt det jag har sagt har blivit synnerligen... intressant. Jag ska inte återge det här för jag vill inte fördärva förstahandsintrycket. Särskilt om man inte kan särskilt mycket om serier är det en rolig text, men karln har en del märkligheter för sig. Som tur är har jag blivit intervjuad förut och jag vet att de flesta journalister jobbar som så att de har en egen vinkel, en egen historia att berätta, och sedan använder de intervjuoffrens ord som ett slags illustrationer till den egna berättelsen. Om illustrationen inte passar går det så bra att beskära bilden så att den passar bättre. Citat kan alltid omgärdas med text som driver läsaren åt exakt det håll journalisten vill. Så är fallet med den här artikeln och framförallt sättet han beskriver mig på är hysteriskt roligt och passar väl in i textens grundkoncept.

Herreminje, så jag garvade och vilket sällsynt fantastiskt mobboffer jag kommer att kunna bli nu i seriekretsarna. Haha, jag får säga som en gammal tysk arbetsgivare jag VET att en massa seriefans känner till sa i en parodi på honom:
- Ich bjuder!