Cutcutcutcut

Älsklingen har shoppat loss igen och jag måste ju erkänna att resultatet är smått berusande. För den som någonsin blivit avis på hur flinkt de flesta TV-kockar strimlar ingredienser kan det avslöjas att det inte bara handlar om egen upptränad teknik utan även den andra sortens teknik, den hos hårdvaran. Jag pratar om knivar!

De hade 20% på Globalknivar i en butik vid Barkarby och över fyra papp senare kom hon hem med fyra knivar samt en magnetlist som nu pryder sin plats på väggen bakom spisen.

Första kvällen var vi som små ystra barn med en ny leksak. En inte helt försvarlig mängd tomater och potatisar fick sätta livet till bara för att det var så orgasmiskt sjukt kul att se knivarna dela på allt utan ens en antydan till motstånd. I efterhand har min favorit blivit den särskilda grönsakskniven som gör hackandet av lök till en ren njutning. Det känns som om man blivit till en fulländad kökssamuraj när löktärningarna blir minimala och jämnstora utan det minsta bängel. För att inte tala om hur det är att kunna skära till de allra millimetertunnaste skivor som tänkas kan av den nygamla favoriten ungersk salami.

Det enda jobbiga är att dessa instrument kräver sin skötsel. Stoppa i diskmaskinen? Bwahaha! Nej, här gäller det att torka av omedelbart och att dessutom försöka slipa till dem hyfsat ofta. Nå, det är ett ringa pris att betala och det att behöva sköta om knivarna har dessutom hjälpt oss att komma igång med vår nolltolerans mot procrastination i köket. Numera lagar jag mat och ombesköter så mycket disk jag kan parallellt. Direkt efter maten åker allt som ska dit in i diskmaskinen. Heh, vi har till och med börjat drilla kidsen att plocka undan sina tallrikar. Köket har blivit till en sådan oas sedan vi gjorde om det att det Faen inte ska besudlas med disk mer än någon enstaka partayyykväll.

Nu ska jag ställa mig och fixa en lunch beståendes av bacon, hackad lök, hackade champinjoner, hackad sparris och vad som helst annat jag kan uppbringa som går att cutcutcutcut...