Fånig yogahumor (sankalpa mon amour)

Den yogakurs jag och min bror går på involverar ett visst mått av djupavslappning och meditation. När man är som mest väck ombeds man att tre gånger tyst för sig själv upprepa en så kallad sankalpa - låt oss kalla det för en föresats, ett mål. Min brukar oftast gå ut på att jag vill bli bli mera hälsosam i... ALLT. (Jag knusslar inte.)

Det låter flummigt men det ger faktiskt något att självhypnotisera, och framförallt att upprepa för sig själv vad ens primära mål här i livet de facto är. En sankalpa är något att ta på yttersta allvar med extra seriositet.

På pendeln in till St. Eriksplan ringer brollan mig flera gånger och undrar vad som egentligen var sagt om skärtorsdagen.
- Skulle det bli någon yoga idag?
- Ja, det lät så på henne förra gången.
- Men ingen är här.
- Jaja, jag är två stationer bort. Jag kommer strax så får vi se.

Strax innan porten möts jag av brodersskrället. Vår kemi påminner besvärande mycket om de två bröderna i "My Name Is Earl". Fast med en slags ond skruv.

- Det är tomt. Det kommer ingen idag.
- Meh?
- Och det finns en lapp på dörren där det står att dagens sankalpa är att "gå till McDonalds och ät den största hamburgare gjord av ko som står att uppbringa".
- Jaha.
- Jag tycker det låter konstigt.
- Men då gör vi så.
- Du menar inte allvar?

Och sedan väntade vi ända till klockan tio innan det jävla McDonalds slutade servera enbart sin patetiska frukostmeny varpå vi svullade.

Och mådde därefter mycket gasfyllt och dåligt men ändå med ett leende på läpparna.

(Vi kommer att brinna i Helvetet)