Kruksyndromet

Jag tror att det började med magsjukan förra veckan. Att ligga utslagen ett dygn gör saker med en. Efteråt är det som att starta ett alltför stort maskineri. Modul efter modul måste smörjas och granskas. Har något tagit skada? Kan jag runka? Är yoga OK? Funkar jag som trevlig? Är jag överhuvudtaget presentabel? Finns det något förutom fickludd i mina fickor och är det i sådana fall en viktig lapp jag borde måste ta tag i? Eller är det bara todo?

Mitt bloggeri blev bara en massa todo. Och det ska gudarna veta att todo är ett förbannat svart hål. Ta med hem alla matlådorna från jobbet blir plötsligt Titanic av Lars Norén om vi snackar tyngd. Det väger ner. Det blir en kruka, som dahlinken och jag brukar säga.

Vi hade en posse med uppochnervända krukor stående på altanen. Det var höst. De borde ner i garaget för vintern. Vi beaktade och planerade att bära ner. Krukorna var todo. Det dröjde månader innan vi faktiskt skärpte till och kånkade ner till garaget. Det var över på tio minuter. Vi blev inte ens svettiga. Vi kallar det därefter för kruksyndromet att sätta upp något på todolistan och sedan procrastinera - skjuta upp, bygga upp ett berg av åtagande och dåligt samvete från en smul av kanske borde nångång.

Jag har ett obesvarat mail från Kjell Alinge sedan jag skrev om Eldorado här i bloggen. Det har blivit så stort att besvara att inget blir gjort. Det är en kruka jag ska ta tag i.

Imorgon.