Monday, May 15, 2006

Det är ju fånigt att sakna Henne redan innan Hon har åkt


Inatt är allting statiskt. Kläderna hon har lagt ut på köksbordet ter sig som en studie i resa. Någon borde måla av. Skissa kanske. Kläderna kommer inte att ligga kvar länge. Imorgon åker hon hej och hå i tjänsten till Korea. Vi hoppas under två veckor men vet att det likaväl kan bli längre. It sucks.

Vi hann så långt idag med poolen. Äntligen verkar gropen klar. Såpass åtminstone att vi har kunnat bära ner allting som övervintrat på toppaltanen. Ställa i ordning. Bänglat så vi blev yra och gapiga, varma och svettiga, och till slut fick vi en hel del monterat. Och plötsligt står möjligheten där, inte som en hägring en tanke en besatthet, utan som en verklig gräns till det vi spanat efter, jobbat för.

Och då ska hon åka.
Det är så fel.
Hon har brännt sig i solen dessutom. Jag blir bara brun, men hon blir röd, som om detta faktum någonsin skulle kunna påverka hennes vilja att jobba i mål. Jag blir så matt tidvis, men det är hon som blir bränd av solen. Hon är så glad att vi hann så pass långt. Hon säger att hon hatar att behöva åka, och jag vet att hon hatar att inte vara här precis som vi hatar att hon inte är här. En stor del av denna natts sömnlöshet är att hon ska åka imorgon...

Jag står och blickar ut mot poolgropen. Gryningen jobbar ytterst divaartat bakom kulisserna innan den dagliga entren. Plötsligt rasslar bonussonen uppför trappan. Klockan är tre. Han är törstig och ropar efter mamsen.. Tyvärr är bara jag uppe, men han nöjer sig med ett glas vatten. Snart är det bara han och jag i närmare två veckor. OM vi har TUR. Inte måla Faen på väggen.

Jag tittar ut medan gryningen lever ut alla sina fantasier. Jag gäspar. Äntligen kommer sömnen. Jag tackar och tar emot och hoppas på en lång varm kyss innan hennes taxi kommer.

28 Comments:

Blogger danne said...

Det ser ut som en gotlandsbåt, på väg från visby till nynäs. kan det stämma?

4:55 AM  
Blogger Cynosure said...

Well, Stockholm - Helsingfors då...

Det är ju inte ditåt hon är på väg nu.

Men att hon är på väg tyckte jag var rätt väl fångat. OBS! Inte av mig utan av en biznizperzon.

5:30 AM  
Anonymous Anonymous said...

Jag kommer att sakna dig, Sebbe, poolarbetandet som äntligen börjar ge pay-off och våren/sommaren som är här!

Försöker skaka av mig kurredutterna så fort det går! *puss*

7:44 AM  
Blogger Stefan said...

mannen... en kalla bira i soffan iklädd kallingar...nu ska du passa på...om inte annat dövar det längtan en smula ;)

5:45 PM  
Blogger danne said...

This comment has been removed by a blog administrator.

12:53 AM  
Anonymous Anonymous said...

Hur f-n kunde detta hända? Hur kunde du ryckas bort precis när det började arta sig, när vi funnit varandra och hade hela livet framför oss?!

Hjärtinfarkt?! Död! Jag tänker inte acceptera det! För mig finns du kvar, jag pratar med dig på kvällarna och hoppas att du någonstans hör vad jag har att säga och att du delar min sängvärme om nätterna....

Älskar dig..... så mycket....och är så ofattbart ledsen, förtvivlad, ensam.... övergiven...

7:17 PM  
Blogger Stefan said...

Mica...om det du skriver är sant....sa beklagar jag verkligen sorgen.

10:43 PM  
Blogger danne said...

Mica... jag kan inte fatta det jag läser.
Mitt hjärta fryser till is.
Det är inte möjligt.

Jag saknar ord.

Jag önskar jag kunde ge dig tröst.

Kram danne

6:08 AM  
Anonymous Anonymous said...

Jo Stefan, det stämmer tyvärr. Robert segnade ner i seriebutiken när han stod i telefon med en kollega (förra måndagen, den 15/5). En kund hittade honon och larmade ambulans. Då hade han inga livstecken. Återupplivningsförsök gjordes i ambulansen och på Sös men förgäves. Troligen en hjärtattack. Obduktion pågår.

Så tyvärr.... Robert har verkligen lämnat ett stort tomrum efter sig.

Tack för omtanken Danne!
Bloggandet betydde mycket för R. Att få sitta i lugn och ro på natten och varva ner, surfa runt och få sina tankar och idéer på pränt.

7:40 AM  
Anonymous Anonymous said...

Jag saknar ord!
Jag kommer sakna... konstigt, vi har ju inte ens setts.

//Ewalena

5:27 PM  
Blogger Cliff Hanger said...

Jag kände inte Robert, men jag blev gripen av att läsa detta och jag framför mina kondoleanser. Mina tankar går till Roberts anhöriga.

11:36 PM  
Anonymous Anonymous said...

Åh herregud, det skär i mitt hjärta att läsa. Vila i frid.

10:14 PM  
Blogger Björn said...

Farväl Robert.

Kommer sakna dina råd om serier i butiken och dina kommentarer under pubkvällarna.

11:51 PM  
Anonymous Anonymous said...

Han skriver om hennes saknad....
Och nu är det precis tvärtom...
Hon saknar så själen blir rödgråten...

Blir så tagen och skänker er en tanke ni som blev kvar med eran sorg & saknad.

Man vet aldrig med livet...

Var rädda om varann där ute.

()
[]
[]
[]
[]
[]/Tänder ett ljus

5:36 PM  
Blogger Ataharis said...

Mica, jag är så hemskt ledsen! För din, för hans och för er skull. Finns det nåt som kan hjälpa så får du gärna höra av dig.

När och var är begravningen?

Trulsa, aka AC
trulsa_inkognito@hotmail.com

11:58 AM  
Blogger Patrik said...

Känner inte heller Robert, men det här ger en verkligen en tankeställare...om hur fort allt kan ändras, försvinna, ryckas bort. Blir gripen...

11:06 AM  
Anonymous Anonymous said...

Jag fick reda på det ofattbara idag.Jag skrev deet här dagboksinlägget till R:

Jag fick en chock idag.
En av mina nätvänner har dött.

En av de mest levnadsglada och positiva människor jag lärt känna finns inte längre.
Alla samtal vi utbytt via nätet.
Livet har vi diskuterat och dissekerat.

Jag hade äran att få träffa honom en gång.
Han hade en sommarfest för några år sedan för de personer vars dagböcker han älskade.
Däribland min.
Som sagt, en ära.

Huset var ett av de vackraste jag sett och det var vindstilla ute i trädgården när vi satt och pratade allihopa med levande ljus på bordet, som knappt rörde sig i vinden.
En sån där riktigt underbar svensk sommarkväll var det.

Jag fick träffa hans 2 barn och den nya kvinna som han valde att dela sitt liv med och flyttade till huvudstaden för att han älskade henne.

Där någonstans tappade vi kontakten.
Trots allt så har han funnits i mitt liv ändå.
Han är/var en sådan människa som man minns hela livet.

Så idag fick jag det ofattbara beskedet, han är död.
Aldrig mer kommer jag få ta del av hans vardag.


Jag hoppas du har det luverly var du än är.

Kram "Judith"

7:52 PM  
Anonymous Anonymous said...

I gårdagens VLT finns det en dödsruna som fick mig att hitta hit till denna blogg. I annonsen inbjuds till begravning i Västerås domkyrka den 13 juni kl 13.30

9:27 PM  
Anonymous Anonymous said...

Till Robbans vänner:
Begravningen sker tisdagen den 13:e juni kl. 13:30 i Västerås Domkyrka. Därefter är det minnesstund på Falkenbergska kvarnen.

Vill ni komma så anmäl er hos Hultcrantz Begr.byrå tel: 021-141077 senast 9 juni.

Dödsannonsen publicerades i VLT den 2 juni och DN den 3 juni.

9:25 AM  
Anonymous Anonymous said...

Vila i frid.

12:17 AM  
Anonymous Anonymous said...

Mica,
jag är så ledsen. Såg Judiths blogg och minns ju också den kvällen... och Roberts ögon då han såg på dig. Jag tror dom ögonen kommer att vaka över dig i fortsättningen också.
Bamsekram

7:26 AM  
Anonymous Anonymous said...

Fick på omvägar beskedet.

Tänker på hans nära…

Det som hänt är oerhört sorgligt, och efter att ha läst lite på hans blogg
verkade han vara så lycklig…


Hade under en period av mitt liv en stark och nära relation med Robert.
Kärleken från honom lever ännu kvar inom mig...
Detta trots att ärren efter den ”72% evil” demon Rob aldrig kommer att försvinna.

Han var en mäktig naturkraft och lämnade inte någon oberörd.

Handen på din kind Robert…

10:51 AM  
Anonymous Anonymous said...

Ja, då är jag väl tvungen att inse att det verkligen är sant. Robert är borta, på riktigt. Definitivt.

För det finns inte en chans i världen att han hade missat gårdagens tillställning i hans ära om det inte var så.

Tack till de av hans vänner och närmaste som bidrog med den lilla nischen med kreativitet som gav mig, och förmodligen många andra av de närvarande, ytterligare några facetter av den komplexa person som Robert var.

Tack, Robert!

Tack för att du var galen.
Tack för att du kunde associera i de mest slingriga led som gjorde att vi kom fram till oväntade slut på diskussionerna.
Tack för din humor!
Tack för ditt varma hjärta och dramatiska personlighet.
Tack för att jag, via dig, fick lära känna nya människor.
Tack för att jag, via dig, också fick lära känna mig själv.

Du finns inte här längre men du finns ändå kvar. Och du är saknad.

9:08 AM  
Anonymous Anonymous said...

Robert, vem var du? Jag trodde en gång jag kände dig väl, men allt jag får veta, nu när du är död skrämmer mig. Vem var du?

5:48 PM  
Anonymous Anonymous said...

Ett år har gått. Overkligt att du inte finns mer. Det har inte gått en dag utan att tankarna någonstans vandrat tillbaka till dig. Småsaker som ständigt påminner. Så är det och så kommer det att förbli, resten av livet.

För evigt din vän, Jonas

9:01 PM  
Anonymous Anonymous said...

Till dig Robert...

If I was an artist who paints with his eyes
I'd study my subject and silently cry
Cry for the darkness to come down on me
For confusion to carry on turning the wheel


- Elton John

7:10 PM  
Anonymous Anonymous said...

Älskade Robert
Hur har du det i din himmel?
Tänker du på mig ibland?http://www.youtube.com/watch?v=g2a8ZSi5tkw
Annika

3:29 PM  
Anonymous Åsa Ekman said...

Lyssnar just nu på Iris med Go go dolls... tänker allitd på dig då.

Kommer du ihåg?


" And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything seems like the movies
Yeah you bleed just to know your alive"

... bitter sweet!

Skulle leverera lite Lagavulin till dig i västerås och fick reda på att du fanns i Stockholmia...

bitter sweet igen...

Handen på din kind.

Å

9:01 PM  

Post a Comment

<< Home