Mediahora 2: Hur jag blev stylad till att tro att jag var elefanten Babar

Ja, det hade ju varit überfestligt om jag hade haft en alltigenom hemsk anekdot att ta med mig från sessionen med VICE. Titeln på magasinet förpliktigar. Nu blev det inte så. Jag tror faktiskt att jag var tillräckligt VICE för att det skulle räcka för dem utan makeover. Efter genombläddring av ett nummer är jag inte säker på vad det eventuellt betyder, men heyyy, det låter ganska skoj. "I was enough VICE, y'know!" Synd att jag inte bor i Miami, hahaha (Oh, I slay me!).

Så fort de gjorde entre i Essingekyffetsometimeslöövshack konstaterade Elin att min svarta T-shirt med självlysande (glow in the dark) femtiotalsskräckismotiv av LEGENDEN Jack Kirby var bättre än något de hade med sig. Frågan om skostorlek jag hade fått föll av vägkanten då inga skor erbjöds. Det enda jag ombads byta om till var ett annat par jeans än det par jeans jag redan hade på mig. Ingen jävlades med mitt hår. Jag fick visa upp godbitar ur min samling, bland annat mitt ex av "V for Vendetta" med en personligt dedikerad tuschskiss av David Lloyd och även mina tio lyxboxar "Carl Barks Library". Det var en stunds luverly chit-chat med kamerablixtar. Jag kan bara ana hur überjävlig jag kommer att te mig på bild.

Och här blir jag så less på mig själv för att jag inte uppfattade den danske fotografens namn. Den här killen visade det sig hade varit en av Barks guider i Köpenhamn när LEGENDEN Carl Barks äntligen fick komma utomlands och göra något slags world tour. Fotografen gillade min samling och insisterade på att plåta mig mot en vägg av böcker.

Tur är väl det. Resten av lägenheten under pågående renovering av fasaden är så pass lik Berlin under blitzen att det bara blir klyscha av alltihopa. Den där sortens klyscha som endera skriker "nörd som vägrar plocka upp efter sig (framförallt murbruk från fasaden)" eller "efter katastrofen" eller någon slags ohelig kombo of which we shall speak no more... tvi, tvi...