Poolkratern REDUX

Hahahaha, så fick jag äntligen tillfälle att använda ordet "redux" i en inläggstitel. You just gotta love it. Or not.

Anyway, (Ja, jag är FÖDD i USA. Jag FÅR missbruka engelska nästan lika mycket som svenska.) den här helgen började vi om med arbetet att färdigställa vår pool, med arenabaksida. Det är nästan lika mycket hybris som det låter och jag har en hel serie blogginlägg i "todo"-hinken.

Det kändes overkligt att stå där på botten av kratern vi åstadkom under ett nästan halvår och ta nästa steg. När vi avbröt i DECEMBER förra året gav vi bara upp, nästan kastade verktygen ifrån oss och gick i ide. Nu stod vi och blinkade i solljuset och kände raka motsatsen mot i höstas/vintras. Vi har inte så långt kvar. Vi har en plan.

Arbetet började ytterst ödmjukt. Jag tror att ordet "varsamt" är det jag är ute efter. Små, små uppgifter trädde sig själva på ett halsband av fågelperspektiv. Vi flöt. Vi gick aldrig i vägen för varandra. Muttrade, pratade, pussades ibland och jobbade. Hennes axel smakade salt av svett. Vi skrattade åt våra fläskiga magar.

På kvällen hade vi åstadkommit. Och just där och då i den snabbt kylande kvällsluften medan vi blickade över dagens nya erövring, blev jag påmind om att hur mycket bullshit det än låter som, så finns det kanske flera skäl än att få en egen pöl för att utsätta sig för en hybris, en närmast övermäktig uppgift.